Svensexa och drömhus

Igår var det dags, första arbetsdagen med Claus, min chef. Själv. Nervositeten var på topp. Bilresan till jobbet hade jag sagt till Claus att jag känner mig minst sagt missanpassad här i Danmark med mitt boende (som just nu känns som en knarkarkvart eller som ett hus där de i källaren gömmer barn), språket och att jag känner mig så himla långsam i köket. Men visst jag vet själv innerst inne att det tar en halv till en hel vecka att bli lite varm i fötterna. Men just nu känns det suckigt! I alla fall, Claus var väldigt förstående och sa " alla är långsamma i början...". Långsamheten skyller jag på skolan, för få kökslektioner (och för långt mellan dessa få lektioner) och för lite praktik.

Åter till dagen med Claus, vi skulle förbereda inför en dansk svensexa. Jag fick göra en massa olika saker, visst det kanske inte var så advancerade saker, mest rullande och fylla agar agar men dessa skulle ätas av de fulla danskarna ikväll, så lite finlir behövdes. Jag var nöjd. Sen fick jag i uppgift att göra ägga glass (varför finns ägget kvar, är det inte jävligt 90?!), jag lyckades sådär, jag skulle kula glass lyckades sådär, men Claus sa i lugn stämma "det är bara att träna träna och säga till si själv- jag kan detta". Hmmm njo kanske.

Sen bar det av till svensexan som skulle börja halv sju. Men vilken syn jag mötes av. Mitt drömhus eller i alla fall insidan av det, utsidan såg ut som en vit ladugård. Insidan var så lyxigt, stort men ändå så hemtrevligt. Och vilket vinförråd, här tjänar vi pengar minsan. Huset hade även en liten trappa upp till övervåningen och köket var som en dröm. Okej drömmen skulle vara Per Mobergskök men nästintill.

Grabbsen skulle som sagt komma vid halv sju, de kom kvart över sju. Claus var irriterad, jag var på helspänn- skulle jag få stå där som ett fån eller skulle jag få vara med i leken. Jag fick vara med i leken. Jag fick lägga upp med upplägg på nästintill alla rätter, det kanske var desserten som jag inte fick hjälpa till men det förstår jag för vilket mästerverk. Synd bara att jag inte hade med mig kameran. De var en kavalkad av färger, smaker, texturer och lukter. Det kanske vara fem olika små desserter på tallriken. Förstår inte hur grabbarna kunde dricka så mycket eller äta så mycket men de stod på benen. Okej visst de trodde jag var från Norge och sa hela tiden "Kämpe gott" eller emellan åt på knacklig svenska "taaak sååå myket".

Väl i slutet blev jag och Claus bjuda på olika viner, två dessertviner och ett rödvin. Det ena dessertvinet var tydligen utsedd som ett av de bästa av Guide Michelin, visst var det gott men dessa utnämelser biter inte på mig.
Claus tackade mig kvällen och vi skålade och sedan åkte hem. Denna arbetsdag började 11.40 slutade 00.00.